-

Tro är att lite på Guds närvaro. Trots allt.


Tänk dig att du är liten och kommer bort. Klumpen i halsen växer. Andningen blir häftigare. Ögonen svämmar över. Nu gäller bara en sak. För de vuxna att hitta dig. För dig som barn att bli återfunnen. Allt annat är oviktigt. Och när man äntligen hittar varandra känns allt härligt. Ätminstone när den värsta gråten och ilskan har lagt sig. Man håller hårt om varandra och tänker: Aldrig någonsin ska vi vara ifrån varandra mer...
Det är därför som föräldrar ibland skriver sina mobilnummer med bläck på barnens armar. De gör det för att de älskar dem. Något av det värsta som kan hända är om de skulle tappa bort sina barn.
När en människa döps i kyrkan är det som att Gud sätter ett hemligt tecken på den människan och viskar: Du hör alltid hemma hos mig. Om du går vilse i livet kommer jag att leta efter dig tills jag finner dig. Hur du än känner dig - jag överger dig aldrig.